Min analys av aktieindexobligationer, spaxar och andra strukturerade produkter | RikaTillsammans

Min analys av aktieindexobligationer, spaxar och andra strukturerade produkter

Den senaste tiden har det här med strukturerade produkter dykt upp i olika sammanhang för mig. Både i arbetet med mina klienter men även i min egen ekonomi där jag har fått några erbjudanden. Hittills har jag generellt varit skeptisk till dem, men jag tänkte i detta inlägget att borra ner på djupet i dem och kanske ge dem en chans.

Om du har motsatt åsikt om det jag skriver nedan – mejla eller kommentera mer än gärna!

Sammanfattning och mina tankar om Aktieindexobligationer och strukturerade produkter (spaxar)

Jag har bestämt för att i långa artiklar såsom denna skriva sammanfattningen först, på liknande sätt som man gör i vetenskapliga artiklar.

Som jag ser det har aktieindexobligationen både för- och nackdelar – med övervägande nackdelar om man kan en del om finansiella verktyg och jobbar med sin portfölj aktivt. Risken man tar med en strukturerad produkt såsom en AIO är främst den att man går miste om den alternativa avkastningen som pengarna skulle kunna ge om man placerade dem på något annat sätt.

På samma sätt blir det en trygghet för med en AIO får du, beroende på konstruktion tillbaka det mesta av det kapital som du har satt in minus avgifter. Däremot bör man då inte förvänta sig mer än den genomsnittliga avkastningen på 4 % som den norska finansinspektionen fick fram i sin undersökning.

Om man dessutom är lite aktiv så kan man konstruera en aktieindexobligation själv, relativt enkelt – och som Per Börjesson visar – så får du i 4 av 5 fall en bättre avkastning på det sättet.

Sammanfattningsvis – jag tycker att aktieindexobligationerna har sin plats på marknaden – särskilt för investerare/sparare med begränsade resurser och kunskaper om marknaden. I förhållande till den låga risken kan AIO jämföras med lågrisk alternativ såsom obligationer, räntefonder och högavkastande bankkonton.

Däremot tror jag att det kommer att dröja innan jag köper dem. Både på grund av att jag tror att alternativavkastning kommer i de flesta fall för mig att vara högre och för att jag anser att avgifterna är förhållandevis höga i förhållande till den möjliga avkastningen.

Avgiftsuttaget för aktieindexobligationen under en treårsperiod kan vara mer än 4 ggr så stort som räntefond plus aktiefondsalternativet om man antar att årsavgiften är 0,1% för räntefonden och 1,5% för aktiefonden. Dessutom är tillgången i en ränte- och aktiefond likvid och du får en marginell spread när du avyttrar den, medan en AIO behöver en andrahandsmarknad. På samma sätt har en option ett tidsvärde, dvs om du har lite otur med timingen och uppgången sker när optionen förfallit så får du ingenting.

Kanske eventuellt i framtiden som krockkudde i portföljen, men inte just nu.

Vad är en aktieindexobligation (AIO)/spax?

Kort sagt är det en kombination av en eller flera finansiella produkter som finansbranschen (läs: banker, finansinstitut m.fl.) har skapat för att tillgodose ett behov på marknaden. De flesta spaxar handlar om att lösa ”problemet” som 95 % av befolkningen har – att inte förlora pengar.

Efter osäkerhet på marknaden och aversion mot att förlora pengar utnyttjar finansbranschen att den vanlige spararens mål har sakta börjat ändras från rena vinstmål till att allt mer fokusera på trygghet och säkerhet.

Säljargumenten är som följer:

  • ”Tryggt men fullt av möjligheter”
  • ”En produkt med gas och broms”
  • ”Du får som sämst tillbaka dina pengar”
  • ”Möjlighet och trygghet i samma placering”
  • Du får tillbaka nomniellt belopp
  • Du tar del av eventuella uppgångar

Jag kan absolut fatta många av argumenten, men för mig dyker då frågan upp:

  • Vad är den andra sidan av myntet? Vad är nedsidan?
  • Om det är nu så bra, varför investerar inte alla i det? eller framförallt varför pratar aldrig de som är rikast om dessa? Varför håller de sig till rena aktier och fonder?

Den bästa jämförelsen måste då blir att de är en slags försäkring, jag ”försäkrar” mig mot en nedgång tack vare kapitalskyddet. Som med alla försäkringar uppstår då frågan:

  • Vad är det då kapitalskyddet kostar?
  • Hur sannolikt är det att jag behöver kapitalskyddet?

Jämför med resonemanget kring en försäkring. Det är bra att ha en helförsäkring när man väl krockar, men i de fall att det går ett antal år utan att man krockar så har man betalat i ”onödan”, många gånger är det dessutom att självrisken (jämför avgift i detta sammanhang) gör det knappt lönsamt med försäkringen.

Det råder däremot ingen tvekan om att det är en populär produkt att sälja i den svenska finansbranschen. 1997 såldes det aktieindexobligationer för 7 miljarder kronor i jämförelse med 2007 då det såldes aktieindexobligationer för nära 95 miljarder. Värdet uppgår idag till över 170 miljarder kronor och ca 4 % av hushållens sparande och de fyra storbankerna har nästan 60 % av marknaden.

Hur är en aktieindexobligation konstruerad?

Pratar man med banken eller en säljare får man höra att en aktieindexobligation är en kombination av två finansiella instrument:

  • En nollkupongsobligation – det vill säga en produkt som efter en viss period förfaller och återlämnar det nominella värdet till köparen.
  • En option – t.ex. ett index på någon börs, råvara, region eller motsvarande med hävstång som ger en chans till en högre avkastning.

Den vanligaste formen av aktieindexobligationer innebär att utgivaren av obligationen åtar sig att vid förfall betala tillbaka ett på förhand bestämt lägsta belopp, och att köparen istället för ränta får ett belopp som beror på hur marknaden har utvecklats under perioden.

Man skulle kunna likna det vid en typ av lån med en säkerställd lägsta avkastning. Investeraren betalar på startdagen ett nominellt belopp, vilket garanteras åter på lösendagen av utgivaren.

På samma gång som det nominella beloppet med säkerhet betalas tillbaka finns det även möjlighet till högre avkastning. Detta beror på att aktieindexobligationen är ansluten till en underliggande marknad som har potential att stiga mellan startdagen och lösendagen.

På samma gång som det nominella beloppet med säkerhet betalas tillbaka finns det ävenmöjlighet till högre avkastning. Detta beror på att aktieindexobligationen är ansluten till en underliggande marknad som har potential att stiga mellan startdagen och lösendagen.

Ovanstående bild visar aktieindexobligationens konstruktion.

Vad är nackdelen med strukturerade produkter?

Följande ser jag och flera som nackdelarna med strukturerade produkter:

  • Du vet inte vad du köper – vid tecknande vet du inte vad avkastningskoefficienten som styr avkastningen kommer att bli. Den bestäms först vid löptidens början. Faktorn har en avgörande roll på avkastningens storlek.
  • Du vet inte vad du betalar – när du tecknar en aktieindexobligation tar banken courtage på 1 till 3 % på det nominella beloppet. När avkastningskoefficienten har bestämts har du som kund ingen insyn kring hur den räknas fram. Det vet inte om den marknadsmässiga räntan används eller om de gör som med bolån och lägger på några tiondelar extra för större intäkter.
  • Pengarna är låsta - när investeringen väl är gjord är pengarna låsta till löptidens slut. Du kan sälja din spax i förtid men andrahandsmarknaden är liten. Du vet inte om du får ett skäligt pris.
  • Du går miste om aktieutdelning – eftersom kopplingen är mot index går du miste om utdelningar. Du får tillgodogöra kursstegring men ej vinstutdelning.
  • Garantin är inte så mycket värd - löptiden är vanligtvis mellan 3 och 4 år, under denna perioden är sannolikheten för att marknaden backar liten, då den nästan rymmer en konjunkturcykel.
  • Valutarisk – värdet kan påverkas på grund av valutan.
  • Outvecklad eftermarknad – om du är ägare till en AIO och vill sälja i förtid, så finns det ingen större eftermarknad vilket kan göra det svårt att få ett skäligt pris då likviditeten på eftermarknaden är dålig.

Sparformens främst pris ligger i att när marknaden väl når en positiv trend, får investeraren inte ta del av samma procentuella utveckling som de som har investerat i ”rena” sparformer med högre risk som t.ex. fonder och aktier.

Vad är fördelen med strukturerade produkter?

Nedan följer några av fördelarna med strukturerade produkter:

  • ”Säker” placering med chans till extra avkastning – nollkupongaren garanterar pengarna tillbaka medan optionen erbjuder möjligheten till överavkastning.
  • Ingen valutarisk
  • Bra för nybörjare – med en AIO behöver du inte följa marknaden för att veta om investeringen är lönsam eller ej. Det blir lite som lotteri, antingen får du vinst eller pengarna tillbaka.
  • Inga förvaltningskostnader eftersom det är en ”låst” produkt.

Din egen aktieindexobligation vinner i 4 fall av 5!

Per Börjesson gör följande jämförelse i Sparrebellen nr 11, oktober 2007 mellan aktieindexobligationer samt en räntefond kombinerad med en aktiefond.

Alternativ A – Aktieindexobligation köpt från banken

En typisk aktieindexobligation för 100 kr består av en nollkupongobligation (obligation utan löpande ränta men med ett högre slutvärde efter t.ex 3 år) för 90 kr (som säkert blir 100 kr om 3 år) och en option på ett aktieindex på 6 kr och kostnader på 4 kr.

Alternativ B – Skapa en egen aktieindexobligation från scratch

Man köper en räntefond för 90 kr och en aktiefond för 10 kr.

Scenario 1 – Aktiemarknaden sjunker med 50 %

Med alternativ A blir optionen värdelös och spararen får tillbaka 100 kr som är slutvärdet på kupongen och det nominella värdet.

Med alternativ B ger räntefonden samma utfall som nollkupongen, 100 kr. Aktiefonden har däremot minskat med 50 % och är nu värd 5 kr. Totalt har investeraren 105 SEK, minus avgifter som vi räknar högt på 2 SEK blir det totalt ca 103 SEK.

Slutsats: Alternativ B, att skapa sin egen lösning är bättre. Ställning 0 – 1.

Scenario 2 – Aktiemarknaden sjunker med 10 %

Med alternativ A blir optionen värdelös och spararen för 100 SEK, samma som i scenarion 1.

Med alternativ B har aktiefonden sjunkt till 9 kr, räntefonden ger 100 kr, 2 kr i avgifter ger slutresultatet – 107 SEK.

Slutsats: Alternativ B, att skapa sin egen lösning är bättre. Ställning 0 – 2.

Scenario 3 – Aktiemarknaden står stilla

I alternativ A blir optionen värdelös. Spararen får tillbaka 100 kr samma som i tidigare scenarion.

I alternativ B ger räntefonden 100 kr, aktiefonden ger 10 kr – 2 kr i avgifter ger det ett resultat på 108 SEK.

Slutsats: Alternativ B, att skapa sin egen lösning är bättre. Ställning 0 – 3.

Scenario 4 – Aktiemarknaden stiger med 10 %

I alternativ A behåller optionen sitt värde och spararen får tillbaka 100 kr för obligationen och 6 kr för optionen. Totalt 106 kr

I alternativ B stiger aktiefonden till 11 kr och räntefonden ger 100 kr och 2 kr i avgifter ger totalt 109 kr.

Slutsats: Alternativ B, att skapa sin egen lösning är bättre. Ställning 0 – 4.

Scenario 4 – Aktiemarknaden stiger med 50 %

I alternativ A stiger optionen i värde med 500 % till 30 kr (den var ju satt på 6 kr och 30 / 6 = 5 = 500 %) tillsammans med nollkupongaren ger det 100 + 30 = 130 SEK.

I alternativ B ökar aktiefonden med 50 % till 15 kr och räntefonden ger 100 kr, totalt 115 kr, minus 2 kr i avgifter blir det 113 kr.

Slutsats: Alternativ A, konstruktionen med optionen är bättre än den egna lösningen. Ställning 1 – 5.

Sammanfattning av Per Börjesson

Sammanfattningsvis ger alternativet med en räntefond plus aktiefond i ovanstående exempel bättre resultat i 4 av 5 scenarion. Per Börjesson sammanfattar det även så här:

Slutsats: Aktieindexobligationer är dyra illikvida produkter som i exemplet ovan ger sämre resultat i fyra av fem utfall. Välj istället att köpa en räntefond och en aktiefond som separata produkter för att få samma riskexponering om man vill ha ”pengarna säkert tillbaks”.

Om man är säker på att börsen kommer att sjunka är det givetvis bäst att placera alla pengar i en räntefond. Om man är säker på att börsen skall stiga är det bättre att placera alla pengar i en aktiefond.

Min egen kommentar kring ovan är att om man är van investerare och man tror på en negativ marknadsutveckling, då kan man självklart även ta negativa positioner med t.ex. ETF:er såsom XACT Bear.

Strukturerade produkter från bankernas perspektiv

En fråga som jag ofta brukar ställa mig är – hur tjänar säljaren pengar på affären. Självklart skall de också tjäna pengar, men det ger ofta en annan förståelse för hela upplägget.

Jag har pratat med kompisar med mångårig erfarenhet från finansbranschen och de säger – oberoende av varandra – att mellan tummen och pekfingret så tjänar finansbranschen mellan 15 och 25 % av kundens kapital i en produkt. Om du som kund har ett stort kapital, är en bra kund och en duktig förhandlare så kan du komma undan med en avgift på mellan 5 – 7 % av ditt kapital, men aldrig under 5 %.

I t.ex. aktieindexobligationer så tas dessa avgifter ut t.ex. på följande:

  • Courtaget – synligt för kunden, ofta ca 2 – 4 %
  • Påslag på räntor vid olika beräkningar – t.ex. vid upplåning av kapital för kundens räkning (jämför bankernas räntenetto – det vill säga skillnaden på räntan till vilken de lånar pengar och till vilken de lånar ut).
  • Påslag vid t.ex. olika valutakonverteringar
  • Vid skapandet av produkter där bankerna själva är market makers
  • Förvaltningsavgift av den underliggande produkten
  • Avrundning vid t.ex. framräknande av konstanter och multiplikatorer
  • Avrundningar och approximationer vid olika barriärnivåer
  • Barriärnivåer för kunden – t.ex. att du får max 18 % avkastning medan pappret för banken kan löpa vidare
  • Courtage på underliggande tillgångar
  • m.m.

Det är även intressant att titta på en artikel i Dagens Industri den 30:e oktober 2010, skriver en avdelningschef på Swedbank:

”I ett mejl till finansdepartementet skriver han att aktieindexobligationer, med en genomsnittlig upplåningstid på tre år, är en allt viktigare källa till medelfristig finansiering för svenska banker.”

Analysen av ovanstående kan jag inte skriva bättre än Cornucopia, så jag citerar honom här:

Ord och inga visor. Inget snack om kunderna här inte. AIO:er har varit en källa för finansiering av de svenska bankerna. Den underliggande obligationen har banken helt enkelt sålt till kunden för att få in pengar.

AIO:er är lysande. För banken. Först tar de oftast ett ohyggligt högt courtage. Sedan får de billig finansiering, där de själva kan sätta räntan. Och i en del fall betalar man också överpriser för att få ytterligare hävstång. Eventuellt är banken också market maker för hävstångsderivatet och tjänar bra med pengar där också. Plus courtaget vid försäljning. Och under löptiden sker handeln i obligationen helt i bankens egen regi, som kan sätta kurser som det passar.

Inte undra på att Swedbank är upprörda över att AIO:er nu hotas av stabilitetsplanen. Hur skall de nu få billig finansiering?

Oberoende undersökningar

Det är även intressant att läsa följande undersökning från den norska Finansinspektionen som i sin rapport undersökte 350 strukturerade produkter, utgivna från femton banker, under perioden 1997 till och med tredje kvartalet 2007. De flesta produkterna hade en löptid på 2 till 5 år och slutsatsen blev som följer:

  • 62 % av produkterna gav en genomsnittlig årsavkastning på 5 % eller lägre, före teckningsavgifter.
  • 40 % av produkterna gav en genomsnittliga avkastning på 0 % eller lägre
  • 34 % av produkterna gav 0 i avkastning. Förslusterna begränsades till teckningsavgiften och en förlorad avkastning på en alternativ investering.

Ett volymviktat genomsnitt för de 350 produkterna gav en årlig genomsnittsavkastning på 4 %, vilket innebär att de flesta produkterna inte gav någon överavkastning i förhållande till en riskfri investering.

Sammanfattning

Se överst på sidan…

Källor

Relaterade etiketter och ämnen

cornucopia, courtage, hävstång, lågrisk, lån, obligationer, strukturerad produkt, tips

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>