Vi promenerade även genom plantagen under guidning av Jan van den Abeele, den belgiske trädexperten som arbetar åt Better Globe Forestry. Det är verkligen sant som de säger, det han inte vet om träd är inte värt att veta. Han berättade om de tre huvudsakliga sorterna som planteras i Kiambre, mukau, nimm och jatropha.

Mukau är ”virketrädet” som växer spikrakt uppåt under 20 år till en omkrets av cirka 50 cm och blir på så sätt ett utmärkt träd att hugga ner och sälja. Ett mukau ger ungefär 1 kubikmeter virke som är fullt jämförbart med både teak och mahogny. Det som är häftigt är att Better Globe är den enda organisation som har lyckats odla och förädla mukau-trädet och dessutom plantera det i s.k. semi-dray områden och faktiskt få det att växa där.

En väldigt väsentlig fråga som min sambo ställde var – vilka andra sorter tvingar vi bort iom med planteringen av mukau? Jean fann snabbt svaret genom att peka till andra sidan kullen som var helt torr och där det inte växte i princip någonting. Vid Kiambre återstår många utmaningar, såsom att träden fortfarande under de första 6 levnadsmånaderna vattnas för hand med ett par liter vatten per vecka.

Vi tittade även på jatropha och nimm-träden som inte är virkesträd på samma sätt utan träd som bär frukt (jatropha) som kommer att kunna användas till bl.a. biodiesel. Dessa är dock inte lika intressanta ur Betterglobe perspektiv då de inte går att ”köpa”, utan där inriktar man sig mest på Mukau och Akacia Senegal. En berättelse från dag två hade inte varit komplett utan att berätta om bussresan till Kiambre. Vi åkte med vår buss uppför berget för att komma till sjön och att säga att det var en stig är nästan att ta i.

Nedanstående bilder visar både hur bussen lutade och hur vi tillslut även fastnade. Jag var verkligen imponerad av vår chafför som tog det hela med ro, men de som satt längre fram i bussen intygade att han drog en enorm suck av lättnad när vi kom tillbaka till huvudvägen – en grusväg i riktigt dåligt skick med svenska mått mätt. Som en parentes kan sägas att denna bussresa tog 3h – enkel väg.

Dagens andra intressanta upplevelse var när vi åt lunch på Masunga Dam Lodge där vi satte oss bredvid Gilbert som helt otippat hade bott och studerat i 7 år vid Westminister College i London. Nu var ansvarig för Better Globes administration och inköp. Denna befattning har han fått, både för att se till att all pappersexcercis blir rätt gjord och för att han har enorma kontakter in i det kenyanska regeringskansliet.

Han har tidigare arbetat på regeringskansliet samt är personlig vän med flera av ministrarna och oppositionen. Jag kan verkligen tänka mig hur guld värd en sådan person är – han skojade själv om hur han inte behöver boka tid för möte, utan bara promenerar upp på kansliet när han vill få papper i ordningställda. Tydligen har det också gett resultat då många av Better Globes papper har iordningsställts på mindre än 3 månader, vilket kan ta åratal för andra som inte vet hur det fungerar.

På vägen tillbaka från trädplantagen vid Kiambre stannade vi till vid den lokala skolan i distriktet. Vi träffade vice-rektorn som var enormt lycklig över allt det jobbet som Child Africa och Better Globe hade gjort på skolan. Rino berättade om att han hade varit på skolan i början av året tillsammans med sin fru Julie och blivit helt förskräckt hur det hade sett ut.

Du kan själv se att nu efter reparationen så är det guld värt för dem medan skolan förmodligen med svenska mått mätt hade blivit stängd illa kvickt. Som sagt – helt olika verkligheter …