Vad hade du gjort på din sista dag? Mina tankar kring en perfekt dag…
Om du hade en dag kvar att leva och du fick göra vad som helst – vad hade du gjort då?
Ovanstående fråga har jag funderat en hel del på – särskilt med tanke på de senaste dagarna inlägg. Reflektionen ligger någonstans kring – lever jag det liv jag älskar och älskar jag det liv jag lever? Mitt svar på frågan är som följer:
Jag hade gått upp på morgonen – ätit en fantastisk frukost i ensamhet och eventuellt bläddrat genom en tidning. Sedan hade jag gett mig av till firman – ordnat upp mina arbetsuppgifter så att dessa kunde lämnas över till någon annan. Jag hade försökt att ”get my affairs in order”. Därefter hade jag ätit en god lunch med mina vänner – gärna få dem att komma i små grupper så att man hade kunnat ägna dem sin fulla uppmärksamhet. Därefter hade jag tillsammans med min sambo åkt ner till stranden för en lång promenad. Ordnat med ekonomin så att hon klarar sig och därefter försökt skänka så mycket som möjligt till dem som behöver det bättre. Därefter hade jag ätit en middag med min närmaste familj och därefter gått hem och lagt mig tillsammans med min sambo för att sedan somna in tillsammans.
Det som gläder mig mest i ovanstående är att det är egentligen ganska likt hur jag lever mitt liv idag – att jag inte ångrar mig. Jag hade även försökt säga alla de saker som vanligtvis inte sägs – något i stil med i inlägget om den levande begravningen. En annan insikt är att jag faktiskt hade gått till firman även om det var min sista dag. Frågan är hur stor del av människorna man hade frågat ute på stan som hade svarat samma sak.
Hur ser din perfekta dag ut?
Besläktade inlägg:
Den 9 mars, 2008 klockan 21:49
Min sista dag. Det där är intressant, jag vänder mig emot floskeln ”Lev varje dag som om den vore den sista”, vilken du iofs inte uttalar på det sättet här. För om man lever som varje dag vore den sista, med den inställningen, och därmed inte planerar eller agerar något för sitt liv imorgon … och så visar det sig att man lever i sextio år till utan framförhållning för att man trodde man skulle dö, då tror jag man riskerar att leva ett liv utan sammanhang, utan kontinuitet. Det man möjligen ska göra är att inte skjuta upp viktiga saker till imorgon. Stick inte huvudet i sanden. ”Stå upp och möt livet”, låter ju fånigt, men ungefär så skulle jag leva den sista dagen. Som jag gör varje dag.