Tack för din kommentar. I min strategi har jag buntat ihop räkningar,mat och övrigt i fasta kostnader medan jag investerar mer än jag sparar.

Hälsningar,
//madwax

1.sparande
2.räkningar
3.mat/övrigt.

Fasta utgifter 49%
Investeringar 28%
Utbildningar 10%
Nöje 8%
Välgörenhet 5%

Jag tror väldigt mycket på det här med att man måste ge för att få. Efterhand som kassaflödet ändras så kommer det att röra sig från fasta utgifter och nedåt i jämn fördelning.

En annan klassiker i sammanhanget är folk som anser att det är OK att ”förlora” pengar man har ”vunnit” eller tjänat på t.ex. aktier – för de pengarna hade man inte från början – HELT GALET i min värld… :|

Håller med om att disciplin är a och o.

Fasta utgifter 50%
Investeringar 30%
Nöje 10%
Utbildningar 10%

Dessa budgetar baserar sig alltid på siffror efter skatt dragits av.

Och det roliga kommer när familj och vänner vet att jag har säg ett par tusen i utbildningspotten och vi ska ut och göra något kul. Eftersom jag bara använder pengarna i nöjespotten till roliga saker så kan jag inte använda utbildningspottens pengar till detta. Är då nöjespotten gapande tom och jag säger att jag tyvärr inte har råd med nöje just nu då får man världens kritiskt granskande ögon och en kommentar som låter som så här: ”Vad pratar du om, du har ju så och så många tusen lediga ju?”.

Vissa kan inte förstå att pengar inte är skapta lika. Precis som inte folk är skapta lika vare sig utseendemässigt, prestationsmässigt eller annorledes.

Kan man inte ha den där diciplinen att kunna skilja på pengars funktion så är det väldigt klurigt att bli rik för det första och för det andra är det svårt att ha tro på sig själv. Det är jobbigt att vara pank. För man blir andras ”bitch”. Det vill säga, man måste arbeta för andra och hur kul är det på en skala?